Ville verkligen inte lämna kudden imorse, jag ville bara ligga kvar i sängen och sen lagom när sambon kommer hem åka till stan å slippa se honom.

Men det funkar inte ska iväg till skolan och sen olja in bänkskivor och plugga lite mer till tenta.

Men i helgen blir det sova - nej då är det mitt underbara jobb som gäller och tenta plugg. Ska bli skönt att komma till jobbet och slippa å tänka ett tag på förhållandet och skolan.

Med förhållandet i tankarna så blev det inget samtal till mamma igår, men idag kan det nog bli av. Jag orkar inte längre - sura miner, tårar och skrik, vill inte ta ansvar för att bara han ska ha det bra, han förstår fortfarande inte det känslomässiga som förstört förhållandet lika mycket som att han är lat. Nu säger han till och med att det vore bättre att vi gick tillbaka till som det var innan. Det är inte ett alternativ. Jag kan inte leva på det sättet, att fixa och dona med allt och ställa upp på hans påhitt hela tiden, men det tänker jag inte ställa upp på