idag blir det resande. först till jobbet möte och utbildning. sen till skolan föreläsning. Luncha med sambon vid hans jobb, ser itne fram emot det men för hans  skull som tror att sådant kan lösa problem. Sen hem och plugga hela eftermiddagen och kvällen.

väntar på att det ska bli visning på en lägenhet jag kanske vill ha. hoppas den är fin.

Så var det dags ikväll åker jag till mamma och berättar att allt inte är bra. men innan ska jag till skolan sen antagligen umgås lite/dricka kaffe med tjejerna från klassen.

Långt samtal igår om vi ska göra ett försök till att det ska fungera en gång till ifall jag vill ge det en chans till. Jag vet inte men kanske. Kanske kan se det hela på ett annat sätt ikväll.

så var det nästan beslutat att det är slut mellan oss. Bestämt är att vi inte är förlovade längre. När jag somnade igår var jag säker på att det var helt slut imorse när han gick till jobbet var jag mer osäker på hur slut det är. Eller ska allt ges ett försök till ändå. Suttit å gråtit halva förmiddagen men har ändå lyckats måla färdigt i lägenheten som jag kanske snart flyttar ifrån. Vet inte längre varför jag gör vissa saker. Vad jag vill göra eller vad som är rätt eller fel.

Och det enda som blir lidande av det hela är mitt skolarbete..

det är lite för mycket som händer just nu. Sambon anstränger sig löjligt mycket och fixar och donar. Jag blir mer och mer avståndstagande. I första hand har jag pluggat de senaste dagarna. nu blir det kanske lite lugnare åtminstånde i en vecka med mer arbete på rapporter än tentor. Sen kanske det kan bli av att jag kommer iväg på lägenhetsvisning har nog bestämt mig att det är slut nu ska bara ta det beslutet utåt också. Att han får veta också att det inte håller längre. Detta får bli helgens mål eller måndag tisdag. Beroende på vad som händer.

Nu lite sista minuten plugg sen iväg å handla lite inför kvällens bestyr, ska bli kul är laddad för party men först en tuff tenta..

så igår pratade vi ut. Han blev irriterad att jag ska ut med brudarna från skolan och tyckte att vi gör inget tillsammans och sa förhastat att vi lika gärna kan göra slut. Jag svarade lite eftertänksamt att det kanske vi skulle. Pratade länge om det att jag menade allvar och att jag funderat mycket på det. Han grät vill ha mig kvar till varje pris verkar det som. Jag vet inte helt vad jag vill men är ganska säker att det inte håller så mycket längre bara för att vi försöker lite till. Jag grät lite också men mest för att han blir så berörd.

Nu ska jag plugga järnet till helgen sen får vi lösa förhållandets kriser. Skolan är viktigare denna vecka och han håller med, är den som sagt det hela tiden till mig att jag ska ta det i första hand hela tiden..

Eller inte, idag blir det enbart skola med föreläsningar hela dagen.

Bollen är i rullning kommer spendera helgen med sambon sen blir det kanske inte så mycket mer av sådan tid på ett tag. slut kontentan blir att jag flyttar hem till mamma tills jag får tag i något eget. känns som några steg tillbaka men jag har egentligen inget val. Jag kan inte leva med min sambo om han ser oss som framtiden och jag inte har någon aning om hur jag vill ha det alls i frammåt. Behöver bestämma det men det är inte lätt när förutsättningarna ändras hela tiden. Jag orkar inte heller vara rädd för den jag bor med. Jag har försökt koppla bort det men nu ligger det för nära mig. Hoppas att jag inte krossar honom helt. När det blir som det måste det är bara en fråga om när det sker. 

lite tråkigt att mista kontakten med hans vänner men det går inte att hjälpa. De har nog varit till stor hjälp att vårt förhållande hållt så pass länge. Nu har jag ju mina pluggbrudar som gör att jag har ett socialt liv utan honom.

Ett tungt beslut som jag hoppas att jag kan ta tag i nästa vecka och verkligen ha bestämt mig för att jag vill det fullt ut. Usch vad jag velar, det är inte likt mig alls. Men visst det är ett stort beslut.

Fullt fokus på skolan nu, seminarium och tenta på fredag. Sen en lugnare helg med lite renovering av lägenhet och kanske förhållandet. Det kanske blir avslut nu till helgen men känns som ett tufft beslut. Som när han frågade igår om han skulle sluta att planera julklapp till mig. Jag svarade att han kunde fortsätta, jag har ju tänkt att bestämma mig i januari men nu känns det som om jag inte orkar med att ha det så här längre. men jag vet inte alls vad jag vill göra i framtiden, vet bara att jag inte vill vara ensam.

Eller är det bara mitt behov av föränding efter 3-4år. så har mitt liv sett ut jag har inte stannat i samma krets av människor längre än så innnan jag kännt behov av förändring och ändrat hur jag levt. Tunga frågor men måste hålla skolan i fokus denna vecka.

Lite träning idag piggar nog upp så jag orkar med resten av pluggveckan.

jobbat idag. mådde skit på vägen hem inget kändes bra alls. hade ett långt lugnt samtal som bara hettade till en kort stund för att sen fortsättas lugnt. han vill verkligen fortsätta förhållandet och började gråta när vi pratade om att jag inte visste hur jag ville att framtiden skulle se ut. Jag hade gråtit sedan länge då som är en reflex från mig när jag blir irriterad eller sur eller att jag bara tycker det är jobbigt. Han sa också att om jag inte såg någon framtid kunde jag lika gärna flytta till mina föräldrar men det vill jag ju inte alls göra

NU diska sen plugga resten av kvällen..